Min meditations-resa (Del 1)

Meditation means dissolving the invisible walls that unawareness has built. - Sadhguru

Början av min resa...

För mer än tio år sedan började jag min resa in i mitt inre. Denna resa fick mig att sakta men säkert att fullkomligt förändras och se världen med helt andra ögon.

Det var under en tid när jag inte mådde så bra. Jag kände mig ångestfylld, olycklig och alltid uppjagad. Mitt arbete gjorde att jag glömde bort mig själv och i privatlivet tog jag inte alls hand om mig själv och lunkade genom livet som med förbundna ögon. Som om jag gick på ständig sparlåga och skygglappar. Både i yrkes- och privatliv hade jag glidit in i ett vardagligt och olyckligt lunk där jag snart, omedvetet, märkte att min kropp och sinne började sparka bakut. Då föreslog min mamma att jag skulle kanske prova meditation, och jag fastnade direkt.

Det är kanske den ingången de flesta har till sina första meditationer. Antingen på grund av ångest, depression, börjar fråga sig om meningen med livet, psykiskt ohälsa, stress eller bara mår allmänt dåligt.

För mig blev det ingången, när jag inte mådde bra varken med mig själv eller min omgivning. Det var då jag plötsligt vaknade. Som ur en djup dvala.

Uppvaknandet...

Mina upplevelser i meditation var (och är) fantastiska. Jag upptäckte min inre värld och ville vara där hela tiden. Men de första gångerna var ingen dans på rosor. För det första grät jag, och grät floder. Jag förstod inte varför, men fick då till svar av en kunnig att det var vanligt när man mediterade, särskilt de första gångerna. Mitt inre grät väl av lycka, skulle jag gissa. Över att jag äntligen lyssnade till min inre röst. Äntligen släppte jag ut mig själv och vaknade upp.

Med meditationen kom känslan av att vakna upp till en värld där (i stort sett) resten fortfarande låg och sov. Jag kände mig som den enda som var vaken, förutom min kära mamma.

I mitt "vakna" tillstånd lärde jag mig också att acceptera att låta andra "sova". För hur mycket jag än försökte förespråka och berätta om mina upplevelser så togs de inte emot på det välkomnande sättet jag hade hoppats på. Det kändes mer som om andra såg mig som galen. Detta var, insåg jag, något som de skulle få upptäcka på egen hand någon gång i livet. Eller inte alls. Och det är okej. Jag kunde och kan bara påverka mig själv.

(Men jag lyckades i alla fall "lura" in min sambo i meditationen med, hehe.)

Umgängeskretsen minskade...

Med meditationen och en annan syn på världen märkte jag också hur jag successivt drog mig undan från människor. Vänner bland annat. Det var inte medvetet, vill jag inte påstå, men mitt nya "jag" klarade inte av dem längre.

Det ytliga och materiella spelade längre ingen roll. Det kändes liksom meningslöst.

Jag började värdera livet på ett annat sätt, och med det fick vissa saker försvinna.

Meditationen hade gjort mig mer känslig för intryck. Energierna i luften kunde vara väldigt påtagliga och än idag kan det vara jobbigt att gå in i en stor livsmedelsbutik med mycket folk eller en galleria i julstressen. För andra människor avger energier, både positiva och negativa. Vissa dagar påverkar dem mig mer eller mindre.

Dessa dagar mediterar jag mer för att rensa ut alla dåliga vibes man kan ha plockat på sig.

Meditationskurs...

Mitt intresse för meditation och det undermedvetna växte. Jag märkte hur gott det gjorde mig. Därför ansökte jag om att gå en kurs i meditation hos ett lokalt medium. Det var bra och så, men jag uppmärksammade att jag var av den typen som ville meditera själv och inte i grupp. Men jag lärde mig mycket och anammade några av hennes tekniker. Och de första gångerna, när hon öppnade dörren för att släppa in mig backade hon som om något kom flygande mot henne och utbrast "Oj, vad det var mycket som hängt med dig idag!".

Här fick jag också lära mig hur viktigt det var att "öppna" upp, rena chakran, men också "stänga". För tänk dig att du lämnar kranen på i badkaret. Inom sinom tid kommer det börja rinna över. Om vi tänker att det kommer energi ur kranen istället kan vi tänka oss hur påtagligt det hade blivit för oss.

Hur och när kom ni in på meditation? Vad var anledningen till ert första möte med det?

Det hade varit spännande att höra! Så känner ni för det, så får ni jättegärna berätta!

I nästa del kommer det handla mer om mina upplevelser i meditationens värld.

Må väl och ta hand om er! Unna er en stunds meditation, det finns alltid tid till det!

/Caroline, jag som skriver här på Universums karameller.